Ingen vet hur framtiden ska bli. Men varje tanke om hur framtiden kan komma att se ut hjälper till att forma den. Vi fick ett uppdrag från Malmö Museer att ta fram koncept, manus och ljud till en hoppfull utställning om framtiden på Tekniken och Sjöfartens hus. Vi kopplade in två personer från forskarnätverket Climaginaries och berättade historien om Malmöbon Kim som är 19 år, år 2084. Kim berättar om sig själv och sitt liv i olika ljudspår som utgör kärnan i utställningen.
Läs mer på Malmö Museers hemsidaSpråk: Svenska, engelska
Format: Skärmbaserad utställning med hörlursstationer
Beställare: Malmö Museer, Teknikens och Sjöfartens hus
Släppt år: 2023-2024
Vad vi gjort: Manus, koncept och ljudproduktion
Att kalla det vi gjort till utställningen Malmö 2084 för en audioguide leder tankarna fel. En audioguide är ofta det sista som görs i en utställning – och i värsta fall sker det utan några fördjupade tankar om hur audioguiden ska förhålla sig till resten av utställningen. Malmö 2084 är däremot en utställning där ljudet producerades först och den visuella delen (som designats av interaktionsbyrån Spree) kom till senare. Utställningen visas helt och hållet på skärmar, där texterna vi skrivit kombineras med AI-genererade bilder och interaktiva moment.
Det var spännande att göra en utställning på ett tekniskt museum. I dagens diskussioner om en hållbar framtid är det viktigt att fråga sig både vad teknik är, och vad det skulle kunna vara.
Research och världsbygge till utställningen är gjord av Ludwig Bengtsson-Sonesson och Eleonore Fauré från forskarnätverket Climaginaries, och samarbetet med dem har präglat tekniksynen i projektet. Kim har en AI – som hon döpt till Greta – som hjälper henne med allt från att delta i direktdemokratiska beslut till att arrangera en resa över hela Europa. Men annars är den tekniska utveckling hon är engagerad i framförallt kopplad till biologiska frågor. Hur jorden kan förbättras. Och om utdöda arter ska återuppväckas med genteknik.
Jag blev mycket imponerad av utställningen Året är 2084. Jag jobbar själv med projekt och utställningar som tar framtidsscenarion som utgångspunkt för att jobba med hållbarhetsfrågor. Året är 2084 är det mest helgjutna jag sett än så länge. Besökaren får verkligen möjlighet att föreställa sig något som ännu inte är, men som bygger på olika potentiella framtidsscenarion av vad som skulle kunna vara. Utan att vandra allt för långt ifrån besökarens referensram, och samtidigt lyckas med ett personligt tilltal.